Jomen jag säger PolyURetanskum. Det var ett klibbigt spektakel att sätta tänderna i. Inte alls så lättformat som jag hade föreställt mig. Men det klistrade bra. Kanske kommer det att användas som lim mellan frigolitmodulerna snarare än silikonet som jag tänkt från början. Det där med att forma organiska (läs stenlika) former med skummet är nog en för stor utmaning.

Den observante läsaren ser såklart att ljuset på dagens bild är av samma färgtemperatur och beskaffenhet som gårdagens. Den som dessutom har koll på Malmövädret vet att något måste vara på tok. Absolut! Dagens bild är tagen igår. Hela skumexperimentet företogs igår, men jag har helt sonika väntat med publicering tills idag. Idag har jag inte hunnit med något akvarierelaterat utan varit på skateboardmorgon, bomässa och kulturevenemang.

Eftersom evenemangen bäst utfördes utan dotter hade överrenskommelse träffats med dennes farföräldrar. För att slippa mecka runt bilbarnstol bytte vi istället helt enkelt bilar. Till min stora förtjusning låg det en varmluftspistol i faderns bil. Utan PUR-skum men med heta vindar på ca 150 grader kommer cellplasten att bli fin-fin.

På finare restauranger kan man skåda tex en svan karvad i prima osaltat smör. Kocken stylar genom att visa gästerna sina konstnärliga talanger. Själv visar jag upp mig inför grannskapet genom att under närmare åtta timmar, och med hjälp av fogsvans och slö morakniv, karva ett undervattenslandskap som i min fantasi liknar en miljö ur Tanganyikasjön.

Såklart vill man ju ha en skiss att utgå ifrån. Min ser ut såhär (jag beslutade att arbeta utifrån den översta varianten):

Vitt är bakre väggen i karet. Ju mörkare nyans - desto närmre frontglaset kommer vi. Till höger nånstans kommer det att landa en pump som drar runt vattnet genom en ansenlig massa filtermaterial som gömmer sig bakom frigolitberget.

Du kan klicka här om du vill se en kort animation där bakgrunden växer fram.

När jag hade gjort den grova tillsågningen av alla bitarna kändes det platt och helt och hållet artificiellt. Men när jag väl började karva med morakniven och snedsåga de främre ytorna så såg jag ett ljus i horisonten. Jag har ju nån slags plan att jag ska testa polyuretanskum för att fixa till de mer organiska formerna innan det avslutande lagret med puts kommer på. Det får nog experimenteras lite med skumbehållaren från Hornbach innan det är skarpt läge.

Idag har jag tagit tjuren vid hornen och lyft ut själva akvariet för olika mätningar - allt för att klura ut dimensionerna på kommande frigolitmoduler.

För att vara en så pass tung kartong må jag säga att själva innehållet var i det närmaste luftigt. En liten filterbehållare i ena hörnet, ett blisterpack med doppvärmare och filtermaterial samt en väldigt slimmad ljusramp. Häpp! Äntligen fick jag användning för filékniven som svärföräldrarna skänkte för 6-7 år sedan. Den skar som ett samurajsvärd genom silikonpluttarna som höll fast filterbehållaren. Ni fattar ju att Juwels filterhållare måste bort när jag ska fixa egen bakgrund med bakomliggande biofilter. Sen började själva sågandet...

Mycket riktigt - frigoliten flög fryntligt över frodiga fuchsior. Många grannar log när jag sedan plockade fram dammsugaren för att rensa gräsmattan. Det gick dock alldeles utmärkt!

Nu är det dags att tuta igång Inkscape för att göra en skiss på hela schabraket. Kanske skulle man slå till på en Mount Rushmore-variant, med ett porträtt av mig själv i min glans dagar. Det torde varje ciklid gilla.

En ny sejour på Hornbach idag. Har en liten idé om att det nu (med det nya större akvariet) är slut med vattenbyten medelst slang och hink. Det blir ju en del spring - och ni vet ju att jag helst erhåller min motion medelst actionbiking, kampsport eller gubbåkning på skateboard.

Så jag inhandlade häromdagen slang samt en liten badkarstappsmodul för att fästa slangen på - denna passade naturligtvis inte. Därför återvände jag idag till byggvaruhuset. Med hjälp av en vänlig själ på VVS-avdelningen lyckades vi till slut hitta rätt mojäng. Men den passar snarare på kranen i handfatet än i badkaret. Där sitter den nu och försöker att inte upptäckas av min hustru.

När jag ändå var på shoppingrunda slog jag till och köpte polyuretanskum för att använda till bakgrundsbygget - inspirerat av den här beskrivningen. Jag längtar till jag får börja karva och limma. Men var ska jag hålla hus? Frigoliten flockar ju som ett helvete...

...tänkte jag fylla det här utrymmet med bilder på det kommande Tanganyikakaret. Har varit på Hornbach och inhandlat förnödenheter. Juwel Rio 240, cellplast och cement. Det var ett jäkla as till kar att släpa in & ut ur bilen. Tur att man är så rackarns stark.

När min gode vän fick höra att jag skulle starta nytt blev han så entusiastisk att han skickade med min kära hustru Ad Konings Tanganyikabok. Det finns ju en del att ta ställning till, men som jag tänker nu blir det Julidochromis Regani, Neolamprologus Brevis, Brichardi eller Multifasciatus och kanske ett par Altolamprologus Compressiceps. Sistnämnda finns ju in en dvärgvariant - "Sumbu" - men det är ju roligt med nån större fisk.

Bakgrundsbygget börjar snart. Häng kvar.