Det känns hyfsat stabilt. Lite lätta dragningar i bakgrunden och jag är tämligen förvissad om att det kommer att gå vägen. Annars lär musten gå ur mig.

Har putsat lite sprickor och håligheter med PU-skum, silikon och sand. Om man inte drar fram luppen, så ser allt ut som en enhet. Gött!

Sanden kommer från Biltema och kallas blästersand. Stenen kommer från Malmö Grusterminal och kallas 20-90. Jomen stenen heter säkert nåt geologiskt också - som granit, gråsten eller diabas. Men det har jag ingen koll på. Någon?

Det blir nog mer sten imorgon. En tur till grusterminalen med dottern min på vår lediga dag. Ska försöka bygga ihop de två stenrösena och öka antalet möjliga grottor.

På lördag smäller det - då ska sniglarna ätas upp tillsammans med goda vänner och ett glas rödtjut. Skalen skall varsamt tas omhand för att bereda bo för snäcklekarna. Jag längtar! 

Jepp.

Yes, Sir-ee-bob!

Har påven lustig hatt?

Om saker och ting inte skulle funka, så står jag nämligen med ett tvåtusenkronors akvarium fullkomligt nerslabbat med silikonrester.

Just nu ser allting väldigt bra ut. Men det handlar ju om det ska hålla. Eller om bakgrundsmodulerna ska släppa och flyta iväg när jag fyller på vatten. Vi lär få veta om ett par dagar.

Problemet är väl att mina frigolitskulpterarkunskaper visar sig vara allt annat än precisa. När modulerna nu är på plats så sitter de inte riktigt så kloss intill glaset som jag hade hoppats. Lösningen är friskt med silikon som förhoppningsvis biter rejält i glaset och fyller upp springor och luftspalter.

Rasterna är på plats och hål har gjorts för utblåset. Nu återstår minst 72 timmars väntan. Typiskt - just det jag är sämst på.

En sista bild på hur det såg ut i det gamla karet innan allt revs upp och förflyttades.

 

TIllbaka - yes box!

När till och med kollegor börjar undra vad som händer med akvariet egentligen, är det inte utan att man känner att det är dags att ta sig i kragen.

Marsch till vännerna på Hornbach - som gick bet denna gången. De hade ingen Epolan-V tvåkomponentslack som är så omtalad av akvariefolket på Zoopet. Däremot kunde en expedit på Optimera förklara att motsvarande lack för konsument heter Sadolin Golvlack Stark. Jag var skeptisk tills hon faktiskt visade en jämförelsetabell från Nordsjö.

 

Så det vara bara att blanda och börja måla. Första lagret är på och det ser inte dumt ut alls. Nu knappt två timmar senare har allt blivit genomskinligt, men ni ser ju på bilden att det från början var mjölkigt. Bra, man ser ju var man målar!

 

En pump av modellen Maxi-Jet har anlänt och har testats i badkaret. Jisses, vilket drag! Och vilket ljud om den tillåts ligga på badkarsbotten. Får klura ut nån smart dämpnings/upphängningsanordning så att det inte väsnas i karet.

De gamla fiskarna har förresten flyttat ut. Walle77 var här och hämtade hela beståndet. De får säkert ett juste hem uti Dalby. Akvariet försvann en dag senare och blev fraktat till Kulladal. Allt gott!

När ens lokala zoobutik tar mellan 10 och 20 spänn styck för snäckskalen är goda råd dyra. Som vanligt räddar Citygross skivan. 12 pack Escargot för 44,50. Tipp-topp!

Min fru fick kväljningar bara jag visade den lilla samlingen "skaldjur". Men klart att de skall ätas innan skalen hamnar i karet. Det finns säkert många gourmeter som vill komma på bjudning. Några aspiranter? Efter denna lyxmiddag kommer snäcklekarna att få ett fint hem.

Putsen har härdat - så jag har plockat fram vattenfärgerna och lekt dekormålare. Såhär gick det till:

• Fukta hela bakgrunden med blomsterspruta för att få den sköna akvarell-vått-i-vått känslan.
• Börja mörkt i det som är skrevor och sprickor.
• Dra över resten av bakgrunden med det skitiga vattnet. Pigmenten rann ner i öjämnheterna och lyfte strukturen i putsen.
  
• Dutta skuggor med nästan torr pensel.
• Lutade mig tillbaka och kände mig faktiskt ganska nöjd.
• Duttade lite till för säkerhets skull.

Som ni ser har jag lyxat till det med ett insug till. Ansjo på Zoopet tipsade och menade att det kan vara bra ifall ett sätter igen.

Min egen fru ifrågasätter min mentala hälsa (se gårdagens kommentarer). Ska det vara så? Jag menar att om man ändå ska göra nåt, så kan man väl göra det ordentligt och med ett visst mått av passion. Den norska musikprofessorn Jon-Roar Björkvold hävdar med bestämdhet att kreativitet, skapande och hängivenhet hänger ihop. Så då är det inte så konstigt att jag går upp i uppgiften? Eller?

Idag har jag, som synes lagt på ytterligare ett lager puts. Betydligt tjockare konsistens denna omgång. På ett sätt lättare att handskas med, men jag tror samtidigt att den tunna "grundningen" var ett smart drag. Jag tror faktiskt inte att det behövs fler lager. Morgondagen får visa vart vi står - min bakgrund och jag...

Som tur var hade jag läst andras rapporter om bakgrundsbyggen. Därför var jag förberedd när jag insåg att jag inte kunde få ner hela bakgrunden i akvariet. Fram med morakniven bara! Dela spektaklet i två och karva av lite för mittstaget. Voilá!

Fram med Weberborsten och varmluftspistolen igen för att dra över alla ytor inför putsningen. Jag har köpt en säck med Finjas Cementbruk A. Innan jag blandade ner bruket i spannen lattjade jag med en svart vattenfärgs-"puck" i vattnet för att få en mörkare kulör på själva grunden.

I med bruk tills konsistensen var som ganska löst spädbarnsbajs. Sen var det bara att svabba på. Putsen blev tjockare i botten på spannen, så jag kladdade på ett andra lager direkt. Lite lurigt att få det att fästa på cellplasten...

...men det gick nog. Nu torkar allting under ett par svarta plastsäckar, och jag går och fuktar med en blomsterspruta med jämna mellanrum. Härdningen blir ju bättre om putsbruket får torka långsamt. 

En sista grovputsning med den sprillans nya Weber-grillborsten. Jag hittade alltså ingen stålborste, men Webern gjorde ett utmärkt jobb. Sen åkte farsans varmluftspistol fram. Följande var dess uppdrag:

• Att smälta fast lösa partiklar i frigolitytorna som skulle limmas.
• Att härda ovan nämnda yta. Frigoliten är liksom lite porös och luftig i ytan från början. När man blåser cellplasten smälter den och får en hårdare mer kompakt yta.

Jag inbillar mig att ovanstående ska underlätta för silikonet (Sikasil-E) att fästa och bli sittandes.

Bakgrunden är alltså nu monterad och står under press i förrådet. Snart skall det slabbas puts och färgpigment. Yubbie!